Det finns flera historiska Dizzy-drinkar från tidigt 1900-tal, men denna version tillhör den moderna utvecklingen av receptet – en revival-variant som bygger vidare på den äldre sour-strukturen men med Bénédictine & mörk rom som tydliga moderna inslag.

Kombinationen rye + rom + Bénédictine har ingen dokumenterad upphovsman, men följer den tradition av “aromatic sours” som började återupplivas under 2000-talets cocktailrenässans — främst genom barer i New York & London som började använda Bénédictine i whiskey- & romsours för att skapa mer djup & komplexitet.

Namnet “Dizzy” är en kvarleva från tidiga amerikanska recept, där cocktails med något mer kraft, sötma eller kryddig profil ofta gavs lekfulla namn som skulle antyda deras styrka. Den moderna Dizzy Sour bygger vidare på detta uttryck, men med en mer sofistikerad & bartendrinriktad profil: en sour som är både klassiskt strukturerad & samtida i smakkombinationen.