John Collins dök först upp i tryck 1869 i “The Steward and Barkeeper’s Manual”, & tillskrevs en bartender med samma namn som arbetade på Limmer’s Hotel i London under tidigt 1800-tal. Ursprungligen gjordes drinken med London Dry gin eller genever, & blev snabbt en populär longdrink tack vare sin enkla men balanserade smak.

Kort därefter dök Tom Collins upp – en närmast identisk drink som i USA blev mer förknippad med Old Tom Gin. Skillnaden mellan John & Tom Collins låg alltså i spritbasen, men med tiden suddades gränserna ut & Tom Collins blev det vanligare namnet på ginvarianten.

Den version som görs med bourbon är en vidareutveckling som växte fram i USA, särskilt i södern där bourbon är den självklara basen. I denna kontext började man ofta använda namnet John Collins för bourbonvarianten, vilket återkopplar till originalet men med amerikansk prägel. Drinken behåller grundstrukturen från originalet – citron, socker, sodavatten – men får ett djupare, rundare uttryck tack vare whiskeyn.