Dry Martini
En ikon född i dimman av myter & elegans
Det finns få cocktails som har en sådan aura av stil, mystik & minimalism som Dry Martini. Enkel till ingredienserna – men komplex i både smak och historia. Den har varit favoritdryck för presidenter, författare & filmspioner, & få andra cocktails har väckt så många tvister om sitt ursprung.
Men var föddes egentligen Dry Martini? Svaret är lika klart som en perfekt skakad martini – det vill säga: inte alls.
Från Martinez till Martini
En möjlig utveckling
Ett av de vanligaste teorierna om ursprunget är att Dry Martini utvecklades ur en tidigare cocktail kallad Martinez, som blandades redan på 1860- eller 1870-talet. Den bestod av söt vermouth, Old Tom gin, maraschino-likör & bitter – en betydligt sötare föregångare till dagens torra variant.
Martinez sägs ha serverats första gången på en bar i San Francisco till en guldgrävare på väg till staden Martinez, eller möjligen på en bar i just Martinez, Kalifornien.
Namnet Martini – en annan teori
En annan teori menar att Dry Martini döptes efter det italienska vermouth-märket Martini & Rossi, som exporterades till USA i slutet av 1800-talet. Därifrån skulle namnet ha letat sig in i drinkvärlden – särskilt eftersom både gin & vermouth redan förekom i olika kombinationer.
Standardiserad, men ändå personlig
Det var först i början av 1900-talet som Dry Martini började likna den drink vi känner idag – torr gin, torr vermouth, en oliv eller citronzest. På 1920-talet hade den blivit en självklarhet i den sofistikerade baren, & under 1950- och 60-talen befäste den sin ikonstatus – ofta serverad i iskallt glas, ibland nästan utan vermouth alls.
Winston Churchill föredrog sin martini så torr att han bara tittade mot en flaska vermouth medan han hällde upp sin gin. Andra säger att han bara bugade mot Frankrike innan han drack.
James Bond-effekten
Ingen berättelse om Dry Martini är komplett utan att nämna James Bond, som odödliggjorde frasen “shaken, not stirred”. Men i cocktailkretsar väcker detta uttryck ofta ett leende – för de flesta anser att en riktig Dry Martini bör röras, inte skakas, för att undvika grumlig textur & isflisor.
I Ian Flemings böcker beställer Bond en specialvariant: en Vesper Martini, med både gin och vodka samt en stänk Kina Lillet – men det var i filmerna som shaken-not-stirred blev en kulturell kod för cool elegans.
Symbol för en era
Dry Martini är inte bara en drink – den är en symbol. Den representerar ett ideal om stilrenhet, kontroll & sofistikerad avhållsamhet. Med bara två ingredienser (ibland tre) är den ett destillat av dryckeskulturens krav på balans & precision.
Oavsett om du gillar den med mycket eller lite vermouth, med oliv eller zest, shaken eller stirred – är Dry Martini ett kapitel i dryckeshistorien som fortfarande skrivs. Och kanske är det just mystiken kring dess ursprung som gör den så tidlös.
