Hearst Martini dokumenterades 1913 i Straub’s Manual of Mixed Drinks, en tidig amerikansk cocktailbok sammanställd av Jacques Straub. Boken publicerades under den sena pre-prohibitionstiden & innehåller många av de cocktails som serverades på hotellbarer och restauranger i USA vid seklets början.

Drinken har en ofta återberättad koppling till Waldorf Astoria Hotel, där den enligt traditionen ska ha serverats till journalister & redaktörer knutna till mediemagnaten William Randolph Hearst. På grund av den bittersöta & något kärva karaktären fick drinken smeknamnet “The Disgruntled Journalist.”

Även om historien inte är fullt verifierad speglar den den tidens nära koppling mellan New Yorks hotellbarer, pressvärlden & den politiska samtidskulturen. Konstruktionen – gin & söt vermouth förstärkt med bitters – placerar Hearst Martini i övergången mellan de tidiga gin-vermouthcocktails som senare utvecklades till Dry Martini & de mer kryddiga Manhattan-liknande drinkarna från samma epok.