Queen Elisabeth No. 2 är, liksom No. 1, dokumenterad i 1700 Cocktails for the Man Behind the Bar av R. de Fleury. Numreringen visar att drinken ingick i en serie varianter under samma namn, vilket var en vanlig metod i 1930-talets cocktailböcker för att presentera olika tolkningar kring ett gemensamt tema.

Till skillnad från No. 1, som bygger på en syrlig ginstruktur, rör sig No. 2 tydligt i den rörda, vinösa kategorin. Kombinationen av cognac & söt vermouth placerar den närmare Manhattan-familjen i stil, medan curaçaon ger en fransk-kontinental elegans snarare än citrusdriven syra.

Namnet speglar samma kungliga symbolik som sin systerdrink & illustrerar hur 1930-talets cocktailkultur gärna kombinerade aristokratiska referenser med balanserad, sofistikerad spritstruktur.