"Gin Act" var en serie lagar som infördes av den brittiska regeringen under 1700-talet i ett försök att kontrollera den utbredda konsumtionen & produktionen av gin, ett fenomen som blev känt som "Gin Craze". Dessa lagar var designade för att begränsa tillverkningen & försäljningen av gin genom olika metoder, inklusive licensiering och beskattning.

Gin Act 1736
Den första "Gin Act" infördes 1736 & var ett försök att stävja ginmissbruk genom att införa höga skatter på detaljhandeln av gin. Lagen möttes av omfattande motstånd & mycket av ginhandeln blev svart marknad. Denna lag visade sig vara ineffektiv & ersattes efter några år.

Gin Act 1751
Efter flera misslyckade försök att reglera ginindustrin infördes "Gin Act 1751". Denna lag var mer framgångsrik än sina föregångare. Den ökade skatten på gin & begränsade försäljningen till licensierade försäljare, vilket i sin tur begränsade tillgången på gin för de lägre klasserna.

Gin Act 1751 bidrog till att minska ginkonsumtionen & markera slutet på Gin Craze-perioden. Den bidrog till att stabilisera sociala & ekonomiska problem som var förknippade med överbefolkning, fattigdom & utbrett gindrickande.

Gin Act 1830
Ytterligare en viktig "Gin Act" infördes 1830. Denna lag gav förmågan att destillera sprit & öppna detaljhandelsbutiker till mindre producenter. Det ledde till en återupplivning av ginindustrin & markeringen av början på den "Gin Palaces" -eran, som var känd för sina stora, pråliga barer där gin serverades.

Gin Acts spelade en viktig roll i formandet av alkohollagar & politik i Storbritannien & de hade en betydande inverkan på utvecklingen av ginindustrin & dess roll i brittisk kultur & historia.